Love

My soul was a dress pale blue as the sky;
I left it on a rock by the sea
and naked I came to you, looking like a woman.
And, like a woman, I sat at your table
and drank a bowl of wine, breathed in the scent of roses.
You found me beautiful, like someone you saw in a dream.
I forgot it all: forgot my childhood and my homeland,
I knew only that your touch kept me captive.
You smiled, held up a mirror, told me to look at myself.
I saw my shoulders were made of dust, crumbling,
I saw my beauty was sick and I wanted then to vanish.
Hold me in your arms, so close that I need nothing.

Violet Twilights

The violet twilights I hold onto from my distant past:
bare maidens frolicking with trotting centaurs,
bright, golden days with cheery glances—
only sunbeams pay true homage to a woman’s body.
No man has yet arrived, has ever been, will ever be:
man is a trick-mirror the Sun’s daughter breaks on cliffs,
man is a lie, a mystery to a pure child,
man is a rotten fruit that proud lips scorn.

Beautiful sisters, climb up on the highest rocks:
we all are shield-maidens, heroines, horsewomen,
all innocent eyes, angelic brows, ruddy faces,
all heavy waves and soaring birds—
we are the least expected, deepest red,
tiger stripes and taut strings, dauntless stars.

The Day Cools

I.
The day cools into evening.
Drink the warmth of my palm;
it swells with Spring’s blood.
Take my hand, my pale arm,
take my slender shoulders’ longing.
How wondrous it must be to feel
a night, a single night like this,
your heavy head against my breast.

II
You dropped your rosy love
in my fair lap—
My burning hands hold tight
this love that will soon wilt.
Oh king with frigid eyes,
let me take this crown you offer,
that bends my head toward my heart.

III.
I saw my man for the first time today—
I trembled, recognizing him at once
Now I feel his heavy pull upon my arm.
Where is my ringing maiden laughter,
girlish freedom, head held high?
Now I feel his tight grip on my body,
hear this reality’s harsh clangor
tear through all my chiffon dreams.

IV.
You looked for a flower
and found a fruit.
You looked for a spring
and found a sea.
You looked for a woman
and found a soul—
I’ve disappointed you.

Evening

I do not want to hear the sad tale
the forest tells.
The whispers that still linger between firs,
the sighs stuck in the leaves,
the shadows gliding among gloomy trunks.
Come out to the road: no one will meet us there.
Night dreams of pale red along embankments.
The road runs slowly, then climbs gently,
takes a long look back at sunset.

Kärlek

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jog glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än—försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting behöver.

Violetta Skymningar

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer. . .
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp . . .
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli . . .
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Dagen Svalnar

I.
Dagen svalnar mot kvällen…
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan…
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II.
Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte –
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart…
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta…

III.
Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm…
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

IV.
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.

Kväll

Jag vill ej höra den sorgsna sagan
skogen berättar.
Det viskar ännu länge mellan granarna,
det suckar ännu länge uti löven,
ännu länge glida skuggor mellan de dystra stammarna.
Kom ut på vägen. Där möter oss ingen.
Kvällen drömmer blekröd kring tigande dikesren.
Vägen löper långsamt och vägen stiger varligt
och ser sig länge om efter solens sken.